När livet tar en paus...

är  vad som hänt mig de sista 3 månaderna, och jag har kämpat rejält för att komma tbx till livet. Allt började med min semester i augusti, då jag på min första semesterdag åkte upp till Mor. Redan när jag kom dit tyckte jag att något inte stämde, och rinde även min lillebror om mina farhågor. Frågade Mor om hon inte märkt att hon blivit så gul i ansiktet, och redan  där, den första dagen började jag ana att Mor är ordentligt sjuk. Hon ville dock inte tro på mig, utan trodde hon fått färg av att promenera varje dag. Men min misstanke ville inte ge med sig...

2 veckor efter denna upptäckt, blev det akut transport med Mor till sjukhuset, och där besannades mina farhågor. Cancer i precis hela buken (levern, tjocktarmen, bukspottkörteln mm mm), och redan där och då, förstod vi att Mors dagar var räknade. Så från min första semesterdag i augusti, fram till den 21:a oktober, var jag dag och natt med Mor. Var den som höll henne i hand när hon tog sitt sista andetag, och sa till henne att det är ok att lämna oss, och gå till Far som väntar.

Vila i frid kära Mor, du och Far är så saknade <3

/morefterbesked.jpg

Men om jag hade trott att kampen var över, så hade jag helt fel. Där och då kraschade jag totalt, och det tack vare en idiot till tillfällig chef, som ständigt jagade mig och uppvisade noll empati, gjorde en massa fel och konstigheter (ex så sänkte hon helt plötsligt, utan förvarning, min tjänstgöringsgrad, men upptäcktes av lönekontoret) samt kollegor som visade sitt rätta, falska jag... var droppen för min del. Lunginflammation, försämrad KOL, feber, knackat på den berömda väggen, blev det som följde efteråt. Kommer aldrig glömma detta, ej heller förlåta! Dessa lyckades förstöra även min Mors begravning, så det onda jag har i mitt hjärta mot dessa personer, kommer aldrig försvinna.

Jag är nu sakta på väg tillbaka, och har även plockat upp handarbetet igen. Det är ju en del av vad som får mig att orka, och även bakningen har lyckats hitta sin plats i mitt liv igen. Men, lite tips och bilder på detta, får allt bli nästa gång. Lite syns ju i min "Till Salu mapp", för den har jag äntligen orkat uppdatera.

Hoppas ni haft det bättre i erat liv, för detta som jag genomgått, skulle jag inte ens önska min värsta fiende.

Kram, och kanske på återseende.

Trollz / Lena

5 dec 2021